Lilla hjärtat. Det spelar ingen roll hur vi talar om “dem” för så fort vi talar om dem som “dem” så talar vi inte om dem som om “oss”. Det är själva akilleshälen i det här landet.

Det spelar heller ingen roll hur vi avbildar dem: detta på grund av att det spelar större roll hur vi inte avbildar dem. Har vi bara en bild av dem får vi skylla oss själva. För det är egentligen en bild av oss. Däremot är det ju konstigt att böckerna har gjorts under flera flera år och ändå har ingen reagerat förrän nu? Vi kan alltså avbilda/prata om/skriva om “dem” under år efter år, efter år, det betyder inte att det blir rätt ändå. Istället blir vi vana och tänker: det här är inte rasism, det har ju alltid varit så här. Och har det alltid varit så här: då är det väl rätt?

Jag frågade en britt hur personen tänker sig en “svensk”, och svaret: ljushårig, sexliberal, känslomässigt handikappad, kriminalitet. Kanske inte så konstigt, på grund av att den bilden stämmer väl ganska bra in på cirka de flesta svenskskrivna böcker som sålts till utlandet. Den ljushåriga sexbiten hänger kvar, från någon svunnen tid, och den nya avbilden av en svensk är alltså någon som har problem med sina känslor, i ett samhälle med mycket kriminalitet. Fiktion? Varför skulle det vara det om “vi” talar om “dem” och inte om “oss”?

Jag frågade en amerikan också, om hur en “svensk” är och fick svaret: välorganiserad. Har vi bara en bild av “dem” så är det alltså stor risk att bilden inte stämmer, även om det nu är sant. Vi är alla välorganiserade, vi är alla ljushåriga (amerikanen tyckte även jag var blond trots att jag har brunt hår), vi är liberala i frågor om sex (hahaha, räcker väl att jag nämner ordet “hen” så vill alla vara bara man och kvinna), känslomässigt handikappade (tydligen eftersom “de” aldrig känslomässigt kan upptas i “oss”) och så har vi mycket kriminalitet i samhället (eller så är vi åtminstone känslomässigt störda nog att ha tvångstankar om det vilket resulterar i att vi bara kan skriva kriminalromaner) välorganiserad kriminalitet.

Sedan kan vi låtsas som att vår bild av “dem” är den rätta, och att “de” inte har rätten till tolkningsföreträde ens gällande sin/vår egen avbild av dem. Sverige är ett fördomsfullt och rasistiskt land. Tyvärr inser vi det inte ens.

Länkar: DN, DN, Flamman, Newsmill, Sydsvenskan, ETC, BBK.