Ja. Jag erkänner (känns som om jag måste börja så). Jag har alltså läst den. Och jag tog mig igenom hela. Dock att de sista trettiotalet sidorna i boken var så dåliga att det permanent dödade eventuell läslust för del två och tre, som faktiskt fanns när jag insåg att boken skulle ta slut och jag ville veta hur det går efteråt.

Som jag ser det har boken en mängd dåliga kvaliteter, men också många bra. Bland det sämsta tyckte jag inte sexskildringarna var (även om de är ganska dåliga) pga att det faktiskt ändå kändes något i kroppen under själva uppbyggnaden fram till själva sexet. Det sämsta för mig: språket. Jag förstår inte om det är brittisk engelska eller amerikansk engelska, och att det är blandat gör det knäppt. Ena sekunden pratar de amerikanskt, i nästa brittiskt. En bra redaktör hade lätt sorterat ut det brittiska, historien är ju ändå placerad i USA. Näst sämst är faktiskt namnet: Anastasia Steele, det skriker ju porr. Också den extremt förenklade personskildringen: Christian, ung, snygg, rik, välhängd, smart, känslomässigt störd och Anastasia: ung, dålig självkänsla, inte rik, småstadstjej, oskuld, mycket känslomässig, bidrar till att det blir dåligt. Han har allt (egentligen inte). Hon har inget (inbillar hon sig). Och nej, karaktärerna varken utvecklas särskilt eller växer.

Nu till det bästa i boken. De här två människorna PRATAR om sitt sexliv. Med varandra! Om förväntningar, önskemål, drömmar, genomförande av akterna, frågar varandra: hur tänkte du då, gillar du detta, kommunicerar med varandra, utforskar varandra, gemensamt och var för sig. Framför allt tänker jag på mejl-konversationen mellan Christian och Anastasia. Det känns fräschare än en Harlequin, och det känns bättre än många etablerade författares sexskildringar. Och de pratar med varandra om att de båda är livrädda för att de plötsligt känner så himla mycket på en och samma gång, båda faller direkt, men ingen av dem vågar erkänna det, samtidigt så dras de oundvikligen till varandra. Egentligen är det nog häri som bokens stora dragningskraft ligger. Boken handlar om en kvinna som möter en man, de är extremt olika, de blir förälskade och hur ska deras kärlek överleva när förutsättningarna för det är så dåliga. Vem vill inte läsa om hur kärlek överlever allt? En historia som denna ger en ju hopp om att det kan hända. Och hur ofta möter en ett par som pratar om sitt sex MED varandra och inte OM varandra. Känns lite som ett program av Fråga Olle eller 69 Saker Om Sex, eller kanske Tusen Och En Natt, ett program som utforskar det exotiska: en heterosexuell parnormativ relation.

Ok. De har någon sorts BDSM-sex. Fast mest inte. Kanske kommer de så långt i bok två eller tre, men i första delen tycker jag mest att de pratar om att ha det. Och spelar det någon roll, de kommer faktiskt överens om vad de ska göra i förväg, två vuxna som är överens om det. Långt ifrån utnyttjande-skildringar alltså. Och även om sexet är dåligt skildrat: ärligt, vem vill smaka på en “Christian Grey-smaksatt klubba” när en ligger och vill bli våt, så kan det inte vara helt dåligt om miljontals kvinnor (och män) världen över faktiskt får en sexuell upplevelse av det. Även om det är en riktigt stor klubba som får en oskuld att få multipla orgasmer redan första gången.. Men nej, …hon får det ju inte för att det är en rejäl klubba (som en manlig författare förmodligen hade skrivit det): hon får det för att hon blir berörd på rätt sätt, mentalt, fysiskt, och framför allt klassikt Harlequinskt nog för att hon har känslor för snubben. Billigt, jag vet inte, juryn för Bad Sex Awards 2012 nominerade inte ens boken pga att den var “erotik och inte litteratur”, men jämför en med de nominerade där är sexet faktiskt inte sämst. Det mest intressanta med deras sexliv är faktiskt att de skiljer på när de är i en sexuell relation och i en känslomässig relation till varandra.

Kort sagt, det är svårt att skriva om erotik. Boken har fått genomsnittliga till dåliga recensioner, vilket jag förstår utifrån språkbruket med mera, men samtidigt undrar jag hur mycket det beror på inställningen att erotik inte är litteratur. I boken finns ett driv framåt i berättelsen som många författare drömmer om att kunna skapa. Vi lever i ett genomsexualiserat samhälle, på både gott och ont, men det är väl ändå skillnad på litteratur som är sexistisk och litteratur som är erotisk? Till sist, en eloge för omslaget. Jävligt snyggt, diskret, och självklart kommer slipsen till användning både en och två gånger i boken..