Januari är en bra skrivmånad för mig. NaNoWriMo brukar fungera för att få igång idéerna, men det är först under det nya året som jag brukar få chans att ge mig i kast med nya litterära utmaningar. Det är helt enkelt en mental grej. Ibland skriver jag, ibland målar jag. Under hösten 2012 har jag mestadels fokuserat på konsten eftersom jag kände att medan jag väntar på svar från vad förlaget ska göra med mitt manuskript så kunde jag helt enkelt inte fokusera på att skriva på något helt nytt.

Jag fick i slutet av året ett nej på mitt senaste manuskript. Inte hela världen, en är ju van vid att få några nej för varje ja, men detta nej innebar även att de önskade mig lycka till med “nya samarbeten” istället för att få vara kvar inom förlaget. Egentligen är inte det heller hela världen, för det är också vanligt, en bok publicerad här, en bok där, och ytterligare en tredje på något annat förlag. Det första förlaget, Vavendon, jag publicerades på förvandlades senare till något kreativt och sedan till en reklambyrå tror jag och sen försvann det helt. Det andra förlaget jag fick in en fot på gick i graven innan de hunnit ge ut mig, ett stort tyvärr eftersom det var fantastiska Normal Förlag och var intresserade av två av mina manuskript. Nåja, Kabusa Böcker startade snabbt Charlie By Kabusa som tronföljare och tog över en del författare och titlar, däribland min novellsamling En grundläggande anatomisk harmoni. Till den släppte jag på egen hand extramaterialet Där vi badade nakna och älskade med bybor, på Vulkan som en sorts fanzine till hardcorefansen. Även min diktsamling Ökenvandring gav jag ut på egen hand, genom Publit, samtidigt som jag väntade på vad som skulle hända med mitt nästa romanmanus.

Nu har jag sänt in romanmanuset till större förlag, en börjar uppifrån varje gång, med några fler frågetecken för varje gång: ser det konstigt ut att vara utgiven med några titlar på olika förlag, är det bra eller dåligt, tror förlagen att en är osamarbetsvillig eller bångstyrig, eller är det en fördel? Var det bra eller dåligt att ge ut diktsamlingen själv (när den fortfarande kändes något inombords) eller skulle en ha väntat i tjugofyra månader på att den kom ut genom ett förlag? Tidningen Skriva ska kolla närmare på en del av de här frågorna under början av året. Vad tänker förlagen? Oavsett så har jag skickat iväg manuskriptet, och eftersom jag nu kunnat sluta tänka på det, så kan jag också skriva nytt. Det känns både som en omstart och som en förnyelse. Det är ett bra år det här.