Snarare: Jag försöker!

Ibland är det svårt att vara en man: lätt hamnar en i nån macho skit som jag inte gillar, eller något sexistiskt skit som jag inte heller kan ta. Hålla på att trakassera män och kvinnor? Vad fan är det med det? VARFÖR ska män hålla på så där (annat än att va rövhattar?).

Ibland är det lätt. Att tillåta alla sorters maskulinitet och att lära känna sin inre kvinnlighet, stå emot och stå upp emot de mer dumma männen som går runt och säger sexistiska saker om tjejer eller män eller queers eller transsexuella eller asexuella.

Ibland är det svårt. Att se ett par läckra byxor och pröva dem på, bara för att se att en ser löjeväckande ut i dem, när försäljaren frågar “är allt det där du” och ler åt din bula. Eller när du faktiskt tror att en större storlek gör dig till mer av en man.

Ibland är det lätt. Som när nån snubbe säger till dig att han vill knulla din lilla söta röv bakifrån, och eftersom du inte är sugen så säger du till honom att du har en större kuk och därför är det inte mer än rätt att du knullar honom även om du eventuellt riskerar att förstöra hans röv på grund av din storlek. 

Att va en man är en miljon saker. Och fler. Var inte en rövhatt.

Ibland är jag hård, kåt, visar upp kuken online.

Ibland är jag lätt, naken och stolt.

Ibland: ändå: JAG ÄR EN MAN.