I hela mitt liv har jag kämpat mot och med min självbild. Det är inte manligt att vara så smal som jag varit (mest varit faktiskt, börjar ändå få några kilon på mig nu), för slank, för femme. Det är inte manligt över huvud taget. En man ska vara muskulös, kraftig, ha bra hårkvalitet (LOL vilka män har egentligen det?). En man ska vara en massa saker, bara för att ens bli accepterad som man av andra män som går och inbillar sig detsamma.

Till och med små ord gör ont. Kanske mest ont av allt faktiskt. Snällhetskommentarer som “Du är så smal, du är en S va, du är så DU, varken pojkig eller tjejig” alltså herrejävlarsskit vad de där orden tar sig in under min hud och skadar mig på djupet. Ibland vill jag ju bara  bli tilltalad som ALLA NI ANDRA, som alla ni andra män. Varför jag nu bryr mig om det egentligen. 

Men jag kommer aldrig få den perfekta manliga kropp som vi matas med i media, i teve, i reklam eller som går på catwalken i Milano. Inga magrutor här inte. 

Jag vill slippa ha ett liv där allt hela tiden är en kamp mot min spegelbild. Jag vill verkligen slippa kämpa med spegelbilden, men det är så svårt. Alla bara “skärp dig” men hur lätt är det?

Det enda jag vet är att jag inte kan låta spegelbilden vinna.